Att bli tvåa av 24 deltagande lag är väl inte så illa...trots att alla vill vinna. Att surt slita av sig silvermedaljen var oförskämt och barnsligt och gav en tråkig bild mot det segrande laget, publiken och alla unga framtida fotbollsspelare. Det var kanske en protest? mot förbundskapten, och där håller jag till viss mån med, men det borde inte ha skett mitt under prisutdelningen. Så snopet att tre ungdomar skulle lägga de avgörande straffarna! Tre missade straffar! Två av killarna hade bara varit några minuter på plan, just inbytta. Den tredje skulle inför 60.000 på Wembley göra sitt livs mål....Det gällde ju segern! Han missade. Hade inte den engelske förbundskaptenen medhjälpare? Litade de så mycket på sin egen målvakt att de missbedömde Italiens målvakt? Kanske vägrade andra erfarna spelare att lägga den avgörande straffen, eftersom de missat vid tidigare matcher. Ville inte bli finalens syndabock. Hur som helst så kändes det snopet. Det kändes som om England inte brydde sig. ” Vi vinner och vi förlorar tillsammans” sa den engelske förbundskaptenen. Det ser ut som om de inte ville vinna....men var som sagt inte heller stolta över sina silvermedaljer.
Snart är det OS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar