Veckan som gått

Veckan som gått har varit tung. Tungt på jobbet, vikarier som inte jobbar och vi ordinarie jobbar kort. Mitt humör har tyngts av värk i knä och höft. Det har varit jobbigt! Men det har funnits ljuspunkter också. Jag bakade kanelbullar en dag på jobbet, med 3 tanter som övervakade det hela. Sedan gick vi ut i trädgården till vår nya soptunnegröna grillplats, där vi drack kaffe och fikade. Det var otroligt uppskattat. I går hade vi en liten samling där igen med en glasspinne. Det blev plötsligt jättefint väder och då gäller det att passa på. Sedan gick bilen genom besikningen igår - så sammanlagt har veckan varit mer positiv än negativ. Jag har fortfarande värk, men nu har jag 4 lediga dagar framför mig och min syster kommer på besök.

PDOL

Då är det dags igen - Piteå dansar och ler. Det är tingeltangel överallt blandat med matstånd, nöjesfält, folk som säljer oliver och utländsk mat av olika slag, kakor, munkar, godis, grilltävling och uppträdanden på Krokodilscenen. Idag lyssnade jag på ett bluegrassband som heter Le chat mort. Sångerskan är från Piteå men bandet verkar i Stockholm. De var jättebra. Jag har köpt ett par blåturkos falska Foppas till jobbet. Det är de enda skor jag inte får ont i benen och knäna av. Jag trivs inte när Piteå centrum invaderas av folk, barnvagnar, rullstolar, hundar, skränande tonåringar m.m. Det går inte att ta bilen heller, för det finns inga parkeringsplatser. Då fick jag i stället en motionstur på cykel, 1,2 mil t.o.r. Jag har nu gjort bort min PDOL-titt och ska jobba i helgen.

Walk the line

Ikväll har jag sett en film. En hel film. En bra film. Jag brukar inte ha tålamod att titta på film, inte sådana som räcker i 2,5 tim. Denna filmen var bra och jag skulle kunna se den igen. Den handlade om Johnny Cash och June Carter. Den var mycket bra som sagt, det är bara synd att den gick på kanal 3 med alla reklamavbrott. Musiken, det tidstypiska och handlingen - allt var bra.

Loppis

Idag beslutade jag mig för att göra något på min lediga dag. Jag cyklade till stan för att kolla loppisen som numera håller till vid Nolia. Det är ett mycket bättre ställe om man ser till parkeringsmöjligheterna, men samtidigt är det ett vackrare område i Badhusparken intill kanalen. Det var ganska många försäljare, men kändes inte trångt då ytan är så stor. Otroligt vad folk säljer konstiga saker. Gamla skor som jag inte kan tänka mig att någon vill ha, gamla datorer och TV-apparater redo för tippen. Jag köpte inget eftersom jag har högar av loppisartiklar här hemma som jag ska försöka sälja i augusti. Det ska bli spännande - om regnet håller sig borta då! Det har varit kraftiga skurar eller lättare skurar varje dag en lång tid. Även idag kom en regnskur, men då hade jag hunnit hem.
För att pigga upp mig har jag beställt en månads prenumeration på DN. Saknar Stockholm och alla dess sevärdheter och möjligheter.

Före - Efter

Eftersom jag snart ska flytta till en etta så har jag börjat att sortera och städa i skåp och lådor. Jag märker att det mesta jag har platsar på tippen eller på en loppis. Min första tanke var att köpa nya möbler, men det har inskränkt sig till en säng. Soffan är inte gammal, men Mitzy älskade den. Hon har minutiöst klöst sig runt soffan och vässat sina klor. Jag kom då på den briljanta idén att offra en av de lösa kuddarna, ta tyget och laga soffan! Så jag har fuskat i tapetseraryrket och det känns i fingertopparna, då jag inte har den typ av nålar de använder. Men resultatet blev OK, och soffan hänger med ett tag till.

The king of pop

Jag fastnade framför TV:n och minnesceremonin för Michael Jackson i går. Jag har inga musikaliska minnen av denne artist, kanske några bilder av gruppen när de uppträdde då Michael var liten. Att se guldkistan framför scenen och alla artister tala och uppträda var starkt. Jag saknade mest en hälsning från Elisabeth Taylor, hon är en artist som jag förknippar med Jackson. Slutet var gripande när hela familjen var med på scenen, inklusive hans tre barn. Alla vackra ord som sades i talen, synd bara att han kanske aldrig fick höra det när han levde. Man är aldrig så bra som när man är död. Minnena är ibland bättre än verkligheten. Jag läste ett citat idag i en tidning "Man vill inte vara den man är. Man vill vara den man inbillar sig att man kunde ha blivit". Det passar in på Michael Jacksons liv.
Enda smolket var de båda svenska kommentatorerna med sina onödiga, repeterande och ibland plumpa uttalanden.

Tusen tack!

Ett stort tack till mina katt- och blomvakter. Utan er skulle jag aldrig kunna resa. Maja var överlycklig i morse när jag kom, matte är ändå matte, men hon har haft det toppen tillsammans med er också. Och mina blommor! Hur kan de ha vuxit så mycket på en dryg vecka. Bouganvillean i full blom och tulpanpelargonen och rosen fulla av knoppar. Rosen som i stort sett var döende när jag reste. Bra med blomskötare med gröna fingrar!

Stockholm i mitt hjärta....

Nyss hemkommen från Stockholm sitter jag och tittar på mina bilder och summerar alla intryck. Det har varit dagar av både arbete (flytten) och en massa trevliga utflykter. Det är så lätt att ta sig överallt med pendeltåget och tunnelbanan. Mina smultronställen är Hötorget, Humlegården, Hagaparken med dess slott och fjärilshus, Drottningholms slott med vacker trädgård och en speciell ö där hundar fick springa lösa och leka. Det gillade jag. Sedan besöket på det enorma runda stadsbibliteket var intressant och alla restauranger där vi ätit god mat. Stora hamburgare på Tennstopet och Jimmys, godaste pizzorna på Pizza Patrone i Örby, laxen på Rökeriet och asiatiskt i Nynäshamn, köttbullar på IKEA m.m. Kondisbesök har ochså stått på dagordningen, tryffelbollarna i Älvsjö är supergoda. Måsungarna på Nynäsvägen med den oroliga och omsorgsfulla måsmamman var jättefina trots att de skrek dag som natt. Sedan svanparet i hamnen med sina ungar och vaktelfamiljen i fjärilshuset. Jag gillar verkligen vår huvudstad. Det känns som att vara utomlands då det surrar av olika språk runt omkring hela tiden, och alla människor. Att bara vara en i folkvimlet känns så bra.