Nu är det jul igen...eller?

Besökte en av våra butiker idag, och titta - där var det jul igen. Det är bara den 29/9 men där packades det upp för fullt. Granar, girlanger i alla färger,och  tomten och hans vänner i plast.

Löv löv...

Gångbanan där jag promenerar är helt täckt av löv. Jag tänker på det fenomen som vid den här tiden brukar infalla i Stockholm. Tågen blir försenade  på grund av - lövhalka!

En vacker hösthälsning från Storforsen.

Höstdag

Idag är det höstdagjämning och onsdagen är grå och disig och + 13. Men det är skönt promenadväder. Höstkransen har kommit upp på dörren. I morgon åker H till bokmässan i Göteborg. Där skulle jag också ha velat vara! Sen på kvällen hade jag kunnat gå till en restaurang i centrum och delta i "juridiska träffen", dvs mina gamla arbetskamrater från sparbanken i Göteborg som fortfarande träffas, äter och pratar om då och nu. 46 år har gått sedan jag började där och det var en rolig tid. Har fortfarande telefon- och mailkontakt med ett par stycken. Yngre tjejer har senare kommit till, och det skulle vara jätteroligt att någon gång kunna träffa alla. Den äldsta arbetskamraten från juridiska avdelningen har nyss fyllt 85 år och henne pratade jag med igår. Otroligt, och litet skrämmande, att tiden går så fort!

Ny "hobby".

Min väninna  G i Florida broderar och sedan försöker jag mej på att montera kort i olika färger och med olika utseenden. Mottagarna tycker att det är roligt att få ett annorlunda kort.

Vackra droppar

Vackra droppar samlas i daggkåpans blad. Dagg eller duggregn?

Rödklöverns blad är lika vattenfyllda. Tänk att jag tycker det är trevligt med min dagliga morgonpromenad! Ser små saker och detaljer jag annars går miste om. Den lilla ekorren som pilade förbi och satte sej på en björkgren för att titta på mig. Ville inte gå närmare och ta kort, för jag har de ettriga ekorrarna i London i färskt minne. Där fick man springa för att komma undan. Sen trumpetar flyttfåglarna till avsked. V- formationer av gäss flyger söderut. Jag beundrar dem, att de orkar och samtidigt lurar många faror på färden. Ett annat ljud fångade också mitt öra, minst  ett 50-tal motorcyklar körde efter varandra i en lång lång rad.

Höst

Den vackraste första höstfärgen är rönnens orange bärklasar.

De sibiriska nötkråkorna har fullt upp med att plocka ner cembratallarnas kottar och sedan äta upp de goda feta fröna. 

 Dessa fåglar är ganska orädda.

Besök i grannstaden

Dagen bjöd på ett grått väder, men utan regn, och då passade det bra att åka till Luleå. Jag och J tog bussen och resan tar 50 minuter. Vi började med lunch och maten är som alltid god - och det är bra med buffé.

Vi tittade in som hastigast i detta vackra hus- Ebeneser. Vi tänkte fika på deras Café REKOmmenderas, ett kulturkafe i fairtradeanda. Men där var en musikgrupp som övade med hög ljudvolym, så vi gick vidare. 

Kaffetåren

Kaffetåren den bästa är...och helst när den serveras på detta vackra sätt, i en vacker kaffeservis. Räkbakelser var förrätten och sedan vankades det också goda mjuka kakor. En mycket trevlig eftermiddag i Bölebyn.

Kattkalas

Mumin fuller 15 år! Tårtan består av tonfiskpaté och spraygrädde. 

Födelsedagskatten.

Mer böcker

Så nöjd jag blev av dagens mail från biblioteket att Elly Gruffiths senaste bok väntade på mig. Det är den 7:e boken om arkeologen Ruth Galloway och kriminalkommissarie Harry Nelson. Böckerna måste läsas i ordning, den första heter Flickan under jorden och kom ut 2009. Sedan en bok per år och årets bok heter De öde fälten. Sedan lånade jag en bok om kommissarie Alan Banks. Det har nyss gått några avsnitt på TV så det ska bli intressant att se om jag gillar boken Efter alla år. Förra veckan läste jag Den glömda rosenträdgården av Marita Conlon McKenna. Lättläst och helt förutsägbar. En bra bok att somna till. Lånade ännu en bok av henne, Kockskola för ensamma hjärtan och den tror jag är lika veckotidningsromanaktig. Att läsa är avkoppling och allt behöver ju inte vara spännande, tungt och allvarligt.

En fågel för alla

Sveriges nationalfågel är koltrasten. Jag är ingen fågelkännare och vet inte om jag känner igen dess sång. Borde känna igen utseendet i alla fall. Den är mest spridd i södra delarna av landet, inte så vanlig här i norr. Hade norrlänningarnas röster vunnit hade nog storspoven eller havsörnen blivit nationalsymbolen, eller varför inte skatan som "kuppades" in. Skatan är arbetssam, har ett tvivelaktigt rykte, högljudd och skränig, inte vidare bra på att sjunga..ja som folk är mest kanske. Koltrasten däremot sjunger vackert och nu verkar det mesta gå ut på att vara bäst i allt. Sjunga bäst, dansa bäst, baka bäst, laga bästa maten, vara en mästares mästare. Så då har ju varken skatan eller måsen en chans. Jag gillar både måsar och skator! Här kommer några måsbilder...

Tistelns vintermössa

Jag har alltid tyckt att tisteln i dikena är ståtlig och vacker med sin lila färg. Däremot har den aldrig lockat till att bli plockad. Efter Skottlandsresan ser jag tisteln med andra ögon. Hela resan spelas upp i mitt inre och jag tänker på sången om klanen McDonald. Vägtisteln är ju antagligen vanligaste arten, men det finns även Åkertistel, Brudborste, Kärrtistel, Bäcktistel, Bantistel m fl. Nu har tisteln blommat över och dess fröställningar är enorma och på håll ser det ut som mjuk päls.

Nya böcker

Nu har biblioteket återgått till vintertid med sitt öppethållande, vilket är bra. Lånade två böcker med rosentema. Doft av rosor och Den glömda rosenträdgården. Sedan också en psykologisk thriller som blir en mörk skugga efter, eller före, rosendofterna.

Nytt torg

Det nya torget utanför Konsum och Ica byggs nu.

Närbild av scenen. Hoppas att Hanséns får ställa ut bord och stolar så det också blir ett trevligt utecafé.

Små blomster

Många små obetydliga blommor blommar ännu. De syns knappt.

Den lilla vita stjärnan.

Inte maskros, inte tussilago....

 Ännu ett obekant namn på en vit dikesblomma.

Men här har vi ett Gällivareljus, som vi säger här uppe. Gulsporre är dock rätta namnet.

Dags igen!

Så är det dags igen att greppa stavarna och vänja sig vid ,helst dagliga, promenader. Jättefint väder och jag går en kort men "trevlig" sträcka på 25 minuter. Hellre kort och ofta än sällan och långt, har jag läst någonstans. Det är toppenfint väder. De enda jag träffade var några andra motionärer, ett par med barnvagn, 2 cyklande poliser! och en bil som stannade och frågade efter vägen till veterinären. Det var verkligen en ovanligt livlig promenad. Cyklande poliser har jag förut aldrig sett här i byn, men de hade kanske varit på skolan och informerat inför det kommande höstmörkret. Själv försöker jag cykla så länge som det är fint väder och inte blåser för mycket.