Uppiggande

Vid piggar upp en regnig dag? Jo, Postnord ringer på dörren och lämnar ett paket fullt med godis - både sött och starkt. H känner till mina favoriter! Så nu är min godislåda rågad med smakrik tröst. Och till min förvåning upphörde regnet. Strålande sol idag, så det blir en cykeltur. 🌸 H har namnsdag i dag- grattis!

Usch!

Jag är less på vädret. Dag ut och dag in. Tråkigast för alla som har semester.

Promenader

Jag har blivit beroende av mina promenader. Här i stan kan jag variera mig, men oftast slutar jag mina vandringar på strandpromenaden. Har ett par favoritbänkar och det är trevligt att sitta och läsa. De två böckerna jag fick i midsomras är mycket bra. Det ät bara värmen som saknas, trots att gårdagen var fin efter ett par dagars regn.

Vacker pastellfärgad himmel i går kväll. Utsikt från mina fönster.

Ute på stan

Ett tidsfördriv under promenader har under denna månad varit att lösa bildgåtornas frågor i museets kulturjakt. Fråga 1: Hur många stubbar består denna skulptur/klätterställning av? Det blev bara en gissning.

Järnvägen går rakt över ett övergångsställe. Inte ofta jag behövt vänta, men igår kom ett långt tåg med tomma vagnar efter att ha lämnat sin timmerlast  någonstans.....

Vacker

Pion - fattigmansros.

Kom och ät!

Körde förbi Paltzerian igår och det var helt fullt på parkeringen. Orsaken till detta var denna skylt vid vägkanten. Folks favoriträtter, mat som passar både stora och små gäster.

Smått och stort...

Pyttesmå blommor.

En jättehög gran med massor av kottar!

Mer parker

Inte så långt från stadshuset ligger fruktparken.

Äpplena mognar....

Flera olika recept finns runt om i parken.

Mitt emot biblioteket finns denna lilla oas med små behändiga bänkar.

Gult godis

Kinesisk smörboll i parken.

Humlan hittar mycket gott.

Även andra gula blommor lockade...

Namn?

Har funderat vad denna buske kan heta. Den väcker barndomsminnen när kompisar gjorde visselpipor av de små tunna ärtskidorna. Jag lyckades aldrig få fram något ljud. Däremot var jag ganska bra på att vissla med ett grässtrå!

Busken heter sibirisk ärtbuske eller häckaragan.

Paltdagen

Ingen gratispalt på Piteås gator i år, men man alltid åka till Paltzerian i Öjebyn om man blir sugen. Denna reklam stör mej, med sitt engelska uttryck, att de stolta tillhandahåller palt. Blodpalt, leverpalt, vanlig palt....och många fler sorter finns. Men vid en närmare titt på tallriken så blir jag inte sugen på palt. Vem äter keso och broccoli till palt? Rivna morötter kan ju eventuellt gå an, men det är bara smör och lingon som ska ligga på tallriken tillsammans med palten. Själv är jag ingen paltälskare och jag har heller aldrig kokat palt.

Sol idag

Efter flera kyliga och regniga dagar tittade solen fram. 

Gula näckrosor på kanalen.

Kvällsnöje

En promenad över en spegelblank kanal mellan Badhusparken och Stadsparken.

  

Lasarettets gamla ingång. Hur många trappsteg? En enkel fråga i kulturjakten. Jag har ett minne från denna trappa. Jag var inte gammal när jag fick följa tant Frida till lasarettet för att hälsa på tant Alma som låg inlagd. Innan vi åkte hade jag hjälpt Frida i potatislandet. Vi åkte buss och Frida hade tagit på sig sin finklänning. När hon satte foten på lasarettstrappan upptäckte hon sina jordiga kängor. Hon hade glömt att byta skor. ” Varför sa du inget” , sa hon till mig.  Jag svarade: ” Vågade inte, för jag visste inte om du hade fler skor”. Besöket på salen hos Alma minns jag inte alls, men minnet av de jordiga skorna, direkt från potatislandet, har fastnat.

En utlovad bukett

Förra sommaren sa Carin: ”Du får gärna fortsätta att plocka blommor till mej även när jag finns på kyrkogården, helst renfana”....och idag har jag varit till minneslunden med renfana och prästkragar och en varm tanke från H och från mig.

Man blir ju hungrig...

Här i stan går vi litet hur som helst....att man ska gå till vänster på gångbanan är det inte många som vet eller bryr sig om. Nu har det i alla fall målats var man ska gå och var man ska cykla när dessa två banor löper parallellt. Min nya rutt går efter Sundsgatans gång och cykelbana och man bör inte vara hungrig när man närmar sig centrum. Ängeln, MAX, Big Boy, Sunes, Piteå Garden, Lemon Tree, Mr Wok, Thai Garden och Ita jena...alla lockar med sina skyltar och dofter. Harmeligt att man inte kan gå ut och äta....eller kan man om man håller avstånd?

Tips!

På museet kan man hämta denna folder och lösa mer eller mindre kluriga uppgifter under en promenad eller cykeltur. Av de 15 bilderna är det bara en handfull platser jag vet exakt....resten får jag se om jag hittar.

Fåglar

Eftersom jag promenerar så mycket så har både jag och fåglarna koll på varandra. Här ute där jag bor häckar måsarna på de platta taken. Men så fort måsungarna får spring i benen hoppar de ner till marken. Antagligen för att skydda sig från sol och regn, söka skydd och också kanske hitta något ätbart. De hoppar från flervåningshus som små dunbollar ( H:s uttryck då hon också har full koll över ett flertal måsfamiljer). På marken går de, helt obrydda. Deras föräldrar skriker och varnar och dyker ner mot oss människor om vi är för nära. Måsar är otroligt ansvarsfulla och beskyddande. Folk som inte gillar måsar upplever detta skrik som en sanitär olägenhet, ringer länsstyrelsen mm. Måsar är fredade hela juli innan ungarna är flygfärdiga. Att följa en måsunge från nykläckt till de första flygförsöken är inte alla förunnat.Sen har jag en annan favorit. Storspoven. Dess läte på våren är ren lycka. De har bon på marken och flera gånger har jag blivit påskyndad att förflytta mig från gångvägen. Det finns även en mindre art, småspoven, och jag vet inte vilken art som följde mej i går under promenaden. Fågeln (ungen) flög vingligt från lyktstolpe till lyktstolpe under höga rop. Spovens latinska namn betyder ” böjd nymåne” och syftar på den böjda näbben. Vad beträffar storspoven så flyttar honorna först och lämnar ungarna i hanens vård. Hanarna flyttar i juli och ungarna i augusti. En storspov kan bli 30 år gammal. (Tänk så mycket man får veta när man googlar 🙂). Storspoven är Västerbottens landskapsfågel. Norrbottens Lavskrika har jag tyvärr aldrig sett. Det är en liten orädd kråkfågel, men den förekommer  mest i skogar - och där är inte jag.

Rosa

Min rosa doftros har börjat om att blomma. Där ser man vad litet ny jord och växtnäring kan göra.

Rosa blev också himlens färg i går kväll och en enorm regnbåge spände över horisonten. Solen gick ner bakom allt tyngre moln och idag vräker regnet ner.

Till salu

1835 flyttade Aron Nyström, hans maka Anna Helena Eriksdotter Fäktare ( hennes morfarsmor härstammade från släkten Rehn med anor till Andreas Nicolas och Nicolaus Bothniensis) och deras tre små barn in. Ytterligare 7 barn föds på torpet. Yngste sonen Olof Oscar, 1852-1917 gifter sig med Anna Lovisa Lundström och de får 9 barn. Fyra av barnen dör i lungsot och den yngsta dottern vid födseln, men min morfar Johan Bernhard, 1879-1939 överlever tillsammans med systrarna Hilda och Amanda samt deras lillebror Bror, 1893-1969 ( Carins pappa). Snickaryrket gick i arv i familjen.

Nu säljs Kyrkbergstorpet tillsammans med sin historia och nya ägare får skapa sin.

Morfar Bernhard Nyström gifter sig med Britta Persdotter från Ångermanland. De är bosatta i Jukkasjärvi när min mor Elin föds 1907. Bernhard arbetade som snickare vid järnvägsstationers byggande. Britas bröder arbetade vid järnvägen med olika yrken. Längre fram bodde Bernhard och Brita i Sikfors. Elin gifter sig med David från Brattknabben och sedan växer min och mina systrars gren ut på ett intressant och ståtligt släktträd. En gren som därefter fått nya grenar och som kommer att fortsätta att spira. 

Enligt min forskning har jag funnit Nyströms och släktträdets rot till 1500-talets andra hälft. En intressant hobby.