Tack för musiken

Äntligen ett bra underhållningsprogram utan trams och flams. Niklas Strömstedt samtalar med olika artister, någon gäst dyker upp och de sjunger och spelar tillsammans. Gäster hittills har varit Ola Salo och Eva Dahlgren. En trevlig lördagsunderhålling som kan rekommenderas.

Herrbesök

I helgen har jag besök av denne tjusige kattherre. Han är mörk och vacker med sina mandelformade ögon. Han ger liv till mitt numera kattlösa hem. Det är toppen att få vara kattvakt!

700 sidor

är även Elizabeth Georges senaste bok Denna dödens kropp. Jag tyckte inte om den förra boken Stråk av rött, men jag ska ge henne en ny chans i bokform. Jag tycker mycket om TV-deckaren och i boken stämmer inte riktigt beskrivningen av vissa personer, helst Barbara Havers. Men nu kommer Thomas Lynley tillbaka, honom gillar jag. Handlingen rör ett mord på en kyrkogård som leder spåren till en nationalpark. Det är många karaktärer i hennes böcker, många personer att hålla reda på. Hon skriver också parallellt om ett gäng gangsterungar som gör att tankarna blir så splittrade innan man fattar hur det hör ihop. Nu när höstmörkret kommit och fönsterlampor och ljus blir tända, så är det trevligt med en riktigt tjock bok.
En bok om Marie Antionette och greve Axel von Fersen väntar också på att bli öppnad.

Rolig nyhet

Mina vänner söder om Stockholm håller mig underrättad om vad som händer inom äldrevården där. Lotta som är gruppchef i Ösmo har bråda dagar nu, TV 4 spelar in ett program på hennes boende och visar alla aktiviteter de har på det trevliga hemmet. Dessutom byggs deras trädgård om, deras redan jättefina innergård och Plantagen skänker blommor och plantor. De hade så trevligt när jag var där så hur fint ska det inte bli nu? Roligt att TV gör ett program om vad de gamla gör på DAGEN och inte bara gottar sig i om de gamla vandrar litet på nätterna. Är inte Demensföreningen intresserad av vad de dementa gör på dagen, varför har den frågan aldrig kommit upp? Grattis Lotta, jag är så glad för din skull. Du var så engagerad när du var på studiebesök hos oss och jag är glad över att du kunnat förverkliga alla dina idéer, planer och aktiviteter utan att stöta på protester bland din trevliga personal, både tvåbenta och fyrbenta.
I vår kommun bygger man ett utsiktstorn - utan utsikt - och det är så det känns just nu även hos oss på jobbet. Vi stirrar mest bara i väggen utan framtidsvy och förändringar i sikte. Men vi kämpar på.

Broderier

och En lanthandel i Provence var de två andra filmerna som jag lånade på biblioteket. Det var filmer i min smak. Mycket bra, helst Broderier. Franska feelgoodfilmer helt enkelt. Lågmälda, stillsamma. Filmer med hjärta och känslor.

Vad tyckte jag om...

filmen Marie Antoinette? Det var en påkostad kostymfilm. Vilken lycka för all statister att bära de vackra klädrna.Det var en film i frosseri av champagne, bakelser och mat. Det var roligt att se de välbekanta platserna från Versailles och tänka - jag har varit där. Det som kolliderade och blev ett minus var engelska språket samt musiken i filmen. Historiskt gav den ingenting, bara en fröjd för ögat och en stunds underhållning.

Några fler bilder från Versailles:

Ett av husen i drottningens lantliga by

Kärlekspaviljongen

Premiärdags...

...och det är precis lika gott som det ser ut!

En uppmuntran

3 franska filmer från biblioteket....
En vacker gloxinia...

och vackra nejlikor.....

mer behöver man inte för att pigga upp sig när det regnat oavbrutet i två dagar - och verkar fortsätta i morgon. Har också ätit en god lunch på stadshotellet med grannen.

Paris i backspegeln

När det regnar i Paris - då regnar det ordentligt. Tyvärr var jag inte själv riktigt utrustad för skyfallen. Men mot slutet av veckan så kom solen och värmen. Då var det skugga jag sökte.

En promenad i Montmartre förbi Moulin Rouge fram till kyrkogården.

En vy över Cimetiere de Montmartre.

Resan til slottet i Versalles var fantastisk. Rundvandringen inomhus gick välorganiserat till.

Drottning Marie-Antoinettes sovrum.

Utsikten genom slottets fönster över parken. Makalöst sagolikt! Drottningens lantliga by var som en sagovärld som öppnade sig i den strikt skötta parken. Att promenera rakt genom parken tar 1 tim. Längre bort finns en större kanal där man kan hyra roddbåtar. Ett paradis för Ludvig XIV och hans Marie Antoinette på sin tid - och även för oss idag som får se allt detta.

Parfymmuseet, ett gratismuseum inne i Paris bjöd på många dofter.

Sista kvällen - avskedsmiddag med Boeuf Bourguignon och Soupe gratiné d´oignon.

Semester

Nu åker jag till Paris! Jag tycker om storstäder för de verkar aldrig ta slut, det finns hur mycket som helst att se. Eiffeltornet och Pariserhjulet gör att man behöver inte vara rädd att gå vilse. I år ska det bli extra roligt då min guide på plats redan varit där i 3 veckor och har mycket att visa mig. Sköna skor - och ett paraply är viktigt!

Värmebölja

Den enda som orkade arbeta och vara flitig i denna värme var den lilla humlan.
Vackra stora blommor av okänd sort.

Stadens park bjuder på många olika träd med vacker bark.

Ett annat exempel.

Sommarbilder

Blommorna i lådorna på den lilla bron över kanalen står i sin fagraste blomning.
Det var ganska tät båttrafik idag.

Den sista vilda sommarblomman är renfanan som lyser gul vid alla diken.

Carin 92 år

Det är inte alla förunnat att få gå på ett 92-årskalas! Det är heller inte alla 92-åringar som själva har bakat allt fikabröd och gjort den fantastiskt goda tårtan. Inga halvfabrikat, utan allt tillagat från grunden. Grattis!

Stråk av rött

heter den deckare av Elizabeth George på 700 sidor som jag lyckats traggla igenom. Ingen bok jag rekommenderar. Jag tycker om TV-deckarserien med kommissarie Thomas Lynley och Barbara Havers men har aldrig läst en bok i serien tidigare. Tung, tråkig, tidsödande, torr ...och jag vet inte mer. Men bedriften att skriva en så tjock bok är beundrandsvärd, ett under av tålamod. Tålamod krävdes också att läsa boken. Trist! Varför la jag inte bort boken då? Därför att jag i TV-serien följt bokens poliser och upplevde när kommissarie Lynleys gravida fru Helen blev skjuten till döds ute på gatan av en ung kriminell pojke. Denna bok tog upp tiden därefter. Lynley var ute på en vandring i Cornwall när han hittade en kropp som fallit ner från en klippa. En ung bergsklättrare. Trots att han lämnat in sin polisbricka blev han intreserad av händelsen som rubricerades som mord. När den lokala polisen fick klart för sig att vandraren var från Scotland Yard ledde det ena till det andra. Men som sagt - en riktigt tråkig bok! Inte spännande på någon sida.