Skitväder

Varje dag som jag har varit ledig den senaste tiden har det varit grått, regnigt och blåsigt. I natt har det stormat och jag är otroligt väderkänslig. Jag känner mig precis som vädret. Fint väder är lovat och det ska komma under pingsthelgen. Jag hoppas verkligen att det blir så för att orka gå till arbetet. Men nu ska jag börja titta på mitt manus och göra ändringar, tillägg och framförallt skapa scener. Vore bra om vädrets sceneri också förändrades, för jag fungerar bäst när solen skiner.

Glädje

Dagen har också betytt glädje. Jag fick mitt efterlängtade brev från Författarcentrum Öst då min roman varit inlämnad för ett utlåtande från lektörstjänst. Det är en för mig okänd författare som läst genom manuset och lämnat kommentarer. Det står att det är en gripande och intrigbaserad roman men den behöver mer scener. Trots detta har författaren (dvs. jag) berättelsen i sin hand. Jag citerar slutet av utlåtandet: "förmågan att bygga en intrig och bygga upp historien är mycket imponerande, nu är det bara en sista genomskrivning som behövs där den sceniska närvaron träder fram. Romanen är värd det arbetet"!
Tack, säger jag.

En lång väntan - lurad

Idag har jag väntat hela dagen. Steg upp tidigt för ett byggföretag skulle komma mellan 09.00-16.00 för att mäta fönstrens dimensioner. Skulle ta hand om Atos medan de skulle mäta inne hos dem, men tiden gick och gick och gick. Jag blev mer och mer stressad. Tur kanske att jag måste ta 2 blodtryckstabletter numera efter besöket på vårdcentralen. Hur som helst så har jag löst en massa korsord och tittat ut från balkongen otaliga gånger, men ingen kom. Till på köpet har det regnat. Några gubbar gick en vända på morgonen och talade om höger och vänsterdörrar men sedan försvann de. Klockan blev 16 och ingen kom. Då ringde jag ett mobilnummer som stod i brevet och fick då höra att a) de behövde inte mäta alla fönster då de insett utifrån att alla var lika b) reparationen av huset blir framflyttad till augusti c)jag slutar aldrig förvånas över det kommunala bostadsbolag som är min hyresvärd.

Källbo

Jag har nyss tittat på Veteran-TV med Özz Nujen och Bobo Krull. De gör jättebra reportage om äldrevården och äldres situation i samhället. Idag var det ett reportage från Källbo från solrummet och Ankie berättade om det. Sedan spelade de boule och åt våfflor. I gårdagens PT var det bilder från deras tangocafé och kommande program är besök av Piterevyn, Hockeykväll, pubafton, gardenparty med trubadur mm. Vi gör mycket på Öjagården men jag är imponerad av Källbos aktiviteter också. Det är roligt när det kommer ut till allmänheten vad de gamla får göra. Men nu planerar vi för fullt för Öjagårdens dag och det kommer att bli trevligt, hoppas vi får fint väder bara.

Septemberstess

September blir en hektisk månad. Jag planerar att åka till Nynäshamn första veckan för ett erfarenhetsutbyte där, plus i Ösmo och Sorunda. Sedan vill jag gå på Stockholms stadsteater den 3 september och se föreställningen Sista dansen. Den 23-24 september har vi planerat för en arbetslagsträff i Storforsen. Sen är det bokmässan med tema Spanien i Göteborg 25-27 september. Går sedan allt efter planerna kommer ett studiebesök på 5 personer till Öjagården från Nynäshamn den 28 september. Detta är nog orsaken till min hjärtklappning, men positiv stress är ju inte farlig sägs det. Måste tänka vad som kan omprioriteras.

Beroende

Min bildskärm till datorn har gått sönder! Halva bildrutan är svart. Då upptäckte jag att jag är datorberoende (som om jag inte misstänkt det tidigare)! Men som tur är så upplyste min son mig om laptopen i garderoben. Vilken lycka! Så nu fortsätter livet som tidigare, och efter helgen ska jag köpa en ny bildskärm. På laptopen har jag inte tillgång till mina dokument vilket känns frustrerande, man är ju mest skrivsugen när man inte kan, så det får bli en paus i helgen.

Kjempegrejt!

Vilken dag i dag för Norge. Nationaldag och sedan segrare i Eurovision Song Contest. Melodin var charmig och framfördes av en charmig kille, men den var inte min favorit. Jag tycker fortfarande att Malena Ernmans bidrag är vackert att lyssna på. Trist att läsa alla påhopp på henne som person, hennes utseende osv. Sedan greps jag av Israels bidrag med en tjej från Israel och en från Palestina som sjöng tillsammans. Men det är fruktansvärt att hela tillställningen kostat så ofantligt många miljoner. Världsekonomi i kris?

Plagiat?

Semifinal nr 2= lika trist som den första. Det enda roliga var inledningen med balalajkaspelare och dansande björnar. Men de ryska dockorna som snurrade på senen kändes bekanta från Tingeling. Presentatören såg ut som Raphaels tvillingbror. För Malena Ernmans skull ska jag titta på finalen, från början till slut!

Hälsningar Maja

En hälsning till Sibbe och till Helena och fam. Dajm!

Första semifinalen

Gäsp! Så tråkigt! Försöker kasta ett öga på semifinalen nr 1 från Moskva, men så less jag är redan efter ett par bidrag. Ett mischmasch av färger ljus och kameror som flyger hit och dit. Det känns som en repris av något program från 80-talet. Har nyss sett Malena Ernman och hoppas att hon går vidare. Hon är en fantastisk sångerska och en spännande person. Sen är Shirley Clamp programpresentatör! Det känns inte alls seriöst, och det är det väl inte heller. Nej, jag går och lägger mig så jag slipper titta på eländet.

Jag saknar rattmuffen

Det enda bra och fina med vintern är min rattmuff. Den är så mjuk och varm att hålla i när allt är kallt. Nu har våren kommit som genom ett trollslag. I går gick det till och med åska. Allt har börjat bli grönt och trädens bladanlag är stora. Våra vårblommor, maskrosorna, blommar bakom stugväggarna. Men vinden är kall och jag har fortfarande den tunnare vinterjackan på mig. Och som sagt - jag saknar min rattmuff.

Försök till filmkväll

Planerade att se Da Vincikoden i går kväll. Den började bra och eftersom jag själv stått vid glaspyramiden vid Louvren så var det roligt att se de filmavsnitt som var tagna där, även utomhus med det upplysta pariserhjulet i bakgrunden. Sen naturligtvis för Tom Hanks, som är en skådespelarfavorit och även Audrey Tautou. Men så less jag blev! Efter en timmes tittade och ideliga reklamavbrott (hur man vaxar benen), så gick jag och la mig. Då var det 2 timmar kvar av filmen. Kom ihåg att jag inte gillade bokens slut, så varför sitta där och hoppas på ett annat slut. Nej, jag är ingen filmmänniska. På de reklamfria kanalerna är det bara skräp, eller sådant jag inte är intresserad av, som trädgårdsfredag (på bästa sändningstid + 4 repristider!), repris av Mäklarna( + 4 repristider till!) och debatt inför sametinget. Nej, jag hoppas verkligen att jag ska drabbas att ett skrivar-il snart.

Fin de curso

Ikväll avslutade jag min spanska kurs efter 10 gånger. Det har varit en bra grupp och de hoppas få fortsätta till hösten. De har varit duktiga och faktiskt lärt sig mycket. Vi har kunnat konversera så smått de sista gångerna. Hasta luego amigos!

Två mörka ögon...

Nej, det blev faktiskt tre! Min väninna I förärade mig ett kuvert med frön från hennes Svartöga. När jag öppnade kuvertet för några veckor sedan fanns mest torkat skräp i kuvertet. Vid noggrann undersökning hittade jag 4 frön, som jag satte. Nu har tre små plantor kommit upp, kraftiga exemplar. Övriga frön hade torkat bort och lämnade bara damm i kuvertet. Märkligt! Men jag ser fram emot vad dessa tre plantor ska bjuda på i blomsterväg och växtkraft.

Sista rundan.

Nu har vi gått våra sista rundor på M. och nycklarna är återlämnade. Det hjälps inte, men tanken uppstår "hur ska det nu gå"? Hur många dörrar ska stå öppna och lampor ska lysa nätterna igenom? Under alla dessa år har huset lämnats u.p.a. Så har det verkat i alla fall. Alla har förlitat sig till oss. Hur ska de klara sig nu? Hur ska det gå vid uthyrningar? Klart att det ska gå bra, men visst tvivel finns trots allt.

Namnförväxling

I dagens PT finns ett reportage om en olycklig namnförväxling som ägt rum på min arbetsplats, fast på en annan avdelning än där jag arbetar. Två boende med exakt samma för- och efternamn bodde på samma avdelning. Den ene dog och den andre skulle åka till lasarettet och när en anhörig till mannen som skulle till lasarettet ringde så fick han felaktigt veta att hans far dött. Detta är ju beklagligt, men det jag mest reagerar på i artikeln är journalistens ordval. Han skrev att "en person med identiskt för- och efternamn var inhyst på äldreboendet". Vad då inhyst? Hos oss bor alla i eget boende, ingen är inhyst som gamla tiders inhyseshjon!