3 timmar

med kommissarie Lynley och Barbara Havers i kväll. Det allra första pilotavsnittet från 2001, The Great Deliverance. Nu vet jag vad jag kommer att göra alla fredagskvällar framåt när repriserna startar. Elizabeth Georges böcker är tjocka med många karaktärer, men i filmad version är handlingen jättebra. Som en kul parentes var att en av mina favoriter i Från Lark Rise till Candleford, Brendan Coyle (karaktären Robert Timmins), medverkade i denna film.

Höstdagjämning

De sista lingonen väntar på att bli plockade.
Höstdimman ligger över vattnet.
Vad är detta för svampar? Som små fingerstrutar sticker de upp.

En kul dag på jobbet

Långbordet är dukat och dekorerat med frukter från naturen, som lingon, nypon och äpplen. Längst upp ser man husets baddräkter på ett klädstreck och en ställning med secondhand-kläder. Röda mattan är utrullad och de gamla sitter förväntansfulla - då kommer hon - den första mannekängen. Det är gamla Elna (under förklädnaden hittar vi E) De gamla vrider sig av skratt när denna gamla gumma struttar fram. En del känner igen henne, medan andra verkar undra vad det är för en tant som kommer gående med sin käpp. När hon sen visar korsetten hon har under rocken så bryter jublet ut. Sedan kommer den eleganta baddräktsmodellen på höga klackar - symboliserar den sommar vi haft. Efter henne kommer hösten som visar dagsläget, mannekängen i regnrock, stövlar och sydväst. Sedan kommer tant Elna igen, nu har hon bytt till andra kläder och tagit på den lilla hatten med blommor och band. Sedan kommer en mannekäng som visar afrikanska kläder och även de gamla medverkar som mannekänger. Nu bjuds det på mingel med välkomstdrink och kex med ost och druvor innan de gamla får frossa i hattprovning, se på olika skomodeller och smycken av alla slag. Till lunch äter vi dagens rätt - orientalisk gryta med bulgur och efterrätten är gammaldags strutar med lingongrädde. Vi pratar alla om ditt och datt. Vi minns lingonriset som sattes mellan fönstren, antingen på vadd eller mossa, lingondrickan, vattlingonen och frukt som köptes i en järnvägsvagn på stationen. Vi hade så trevligt och en tant sa: så roligt att se att skrattmusklerna ännu fungerar. Det var ett fint beröm!

175 motorcyklar

Vilken fantastisk dag! Strålande sol och istället för hösttecken fick jag med mig hem denna lilla sommarbukett - det känns mer som midsommar än snart höstdagjämning. På min promenad möttes jag av motorcyklar...jag tappade räkningen vid 175 st. En fantastisk syn. Antagligen en av deras sista utflykter innan det är dags att ställa in cyklarna för vinterförvaring. Men var finns alla andra människor en sådan här vacker dag? På min 2 tim långa promenad mötte jag 2 permobilar, ett par hundägare och en dam med stavar. Helt otroligt! Jag bor verkligen i ödebygden. PS: läste i lokaltidningen att det var totalt 250 motorcyklar. Häftigt!

Suck!

Nu börjar de om igen! Demensförbundet måste bestå av en grupp skräckslagna människor. De är rädda att drabbas av den sjukdom som deras anhöriga har och har haft - att bli dementa. Jag förstår dem! Demens är en hemsk sjukdom som idag drabbar allt yngre människor. Men att helt köra fast på vad som händer på natten på en demensavdelning, det förstår jag inte. Varför undersöker de inte vad de dementa gör på DAGEN? Om de dementa får de aktiviteter de orkar med och den stimulans de behöver så skulle de säkert sova på natten. Att några sedan är uppe och vandrar nattetid är helt naturligt och är väl inget farligt. Att de då blir glada när de ser nattpersonalen är ju självklart, lika glada som de gamla med stroke, hjärtfel och andra diagnoser blir. De dementa är väl inga fångar som ska ha ständig bevakning. Alla människor har rätt att ha sin dörr låst på natten. De anhöriga vet att deras föräldrar alltid haft dörren låst då de bodde i eget hem, men nu är det plötsligt förbjudet då de flyttat till äldreboendet för att få ett tryggt boende. En olåst dörr är inte trygghet. Även demensförbundet och socialstyrelsen borde vara realistiska. Min personliga syn är att demensförbundet skrämmer upp, i stället för att värna om den omsorg som förväntas under dygnets ALLA timmar.

Svampigt

Märkliga , och en aning groteska svampar. De växer mitt i byn på den nedlagda fotbollsplanen. Jag såg dem på min väg till biblioteket där jag hämtade en beställd bok, Sommarhuset av Anna Fredriksson. Jag har reserverat två böcker till: Niceville och Mysteriet på Père-Lachaise. Sen har jag lånat en hög M, Amelia Adamos magasin. Det regnar och är grått, perfekt läsväder.

Urk..!

Letade efter hösttecken på min promenad idag, men såg att sommaren hänger sig fast. Det är + 18 och fortfarande blommar fibblor och rödklver. Bara ett fåtal träd har börjat få höstfärgade löv. Längst efter den stora vägen har gräs och blommor försvunnit från dikesrenarna och ersatts av orange reflexpinnar. Dessa påminner om den snö som kommer inom ett par månader. Blev lockad av en skylt "mjukglass 15:-" på bensinstationen och köpte således sommarens sista glass. Men den smakade urk! Den hade en mycket obehaglig söt kemikaliesmak, inte ens lånekatten ville smaka. Det blev vasken direkt!
På TV är det minnesprogran hela dagen från New York och andra platser, med tanke på dagens datum. Sådant orkar eller rättare sagt vill jag inte se. Varför ska man älta sådant som hände för 10 år sedan? Jag, liksom alla andra, minns naturligtvis den dagen med fasa, men varför dra upp gamla minnen igen. Livet går vidare trots allt hemskt som sker.

Vacker!

För något år sedan köpte jag en orkidé, som blommade någon månad. Sedan hamnade den bakom gardinen för sina vackra blads skull. Den dekorerades också med en orkidé i tyg för att inte se för trist ut. NU belönar den mig med 4 nya stänglar. De första blommorna håller på att slå ut medan de andra stänglarna med knoppbildningar inte junnit lika långt. Nice!

Dear Frankie

Detta brittiska drama är den bästa film jag sett på mycket lång tid. 9-årige Frankie bor med sin mamma och mormor. För att skydda sin son har mamman dolt sanningen om Frankies pappa. Vad hände när pojken var liten? Marie, spelad av Sharon Small (Barbara Havers i serien om kommissarie Lynley) spelar en viktig biroll i filmen. En pärla.

TV-tips

Den som inte har följt serien From Lark Rise to Candleford kan göra det nu på SVTplay. Karaktärerna är mycket bra och så är också handlingen. Robert Timmins som ser till att de svaga som inte kan tala för sig får sin rätt och Dorcas Lane som säger : kan inte regler och förordningar vara fel ? Rekommenderas.

44 år

har det gått, men jag minns det som igår. Mitt körkort var nytt och jag var glad över min lilla svarta Folkvagn. Det var dagen när vi bytte från vänter- till högertrafik. Jag fasade för att köra i stadens enda rondell vid den lilla tjärnen. Allt gick bra och jag klarade även av att köra till grannstaden som hade trafikljus! Idag har vår stad många, många rondeller och flera trafikljus.

Jag är kattvakt även denna helgen och har tagit ut en semesterdag för att vara hemma med Mumon. Önskar också mina arbetskamrater lycka till på Tjejmilen!