Märkligt

Trots att jag läser mycket, tycker mycket om böcker så vill jag inte äga många böcker. Jag lånar på biblioteket, hämtar och bär tillbaka. Ser och hör boktips som jag sedan reserverar, så slipper jag leta i hyllorna på vårt lilla bibliotek. Oftast finns inte boken jag vill läsa inne, men med bibblo.se och samarbetet i hela Norrbotten så dröjer det bara någon dag innan jag får ett mail att min reserverade bok kommit. I fredags dammade jag i min lilla boksamling, bl.a. böckerna om katterna Dewey och Bob som jag absolut vill ha i min ägo. Att läsa är att resa - ett fodral som jag sätter på boken jag läser på flyget och på så sätt slipper jag att grannen i stolen intill direkt behöver informeras om vad jag läser. En gång mellan Malaga och Stockholm läste jag en bok, 4 timmar i sträck. Då vi var framme undrade min stolgranne vilken bok jag hade som var så tjock och så intressant ....och då lämnade jag gärna mitt boktips. 

Tillbaka till min hylla, blicken föll på denna bok som jag fick av H i höstas när hon inventerade sitt privata bibliotek... Den här måste jag läsa, tänkte jag....

och bara ett par timmar senare kunde jag läsa på nätet att Bodil Malmsten hade dött. Märklig känsla. Hennes bok Priset på vatten i Finistère tyckte jag mycket om, och nu har jag läst denna bok som jag också tycker om. Kortare och längre  kapitel om många olika saker.  Kapitlet om Fältöversten köpcentrum kändes speciellt eftersom H arbetar på biblioteket där. Hon skiver "Fältöversten är min samlingsplats; här samlar jag ihop mig, här försöker jag bli människa bland människor igen" och hon beskriver blandningen av de människor hon ser.  Hon skriver också "Fältöverstens köpcentrum har sin egen poesi, en poesi från vilket det poesiaktiga helt är bannlyst".
Ett annat kapitel i boken  tar upp tankar kring en  apelsin. Samma barndomsminnen som jag själv har, om lyckan att som barn få med sig en apelsin på skidutflykten..