Uppföljare

Efter att ha sett filmen Livet efter dig så ville jag veta hur livet skulle bli för Lou. Efter bara någon dag fick jag ett meddelande från biblioteket att den beställda boken Arvet efter dig  fanns att hämta. Jag såg filmens slutscener framför mig, Lou på ett utecafé i Paris och hur hon sedan vandrade iväg över en av de vackra broarna. Förvåningen blev därför stor när Lou nu jobbade på ett flygplatscafé på en flygplats i London, iförd peruk och smått förnedrande klädsel. Detta var nog inte vad Will velat att hon skulle göra med sitt liv. Sedan dök Lilly upp och detta höll på att kosta Lou livet. Nästa sak som tog upp en stor del av boken var Lou´s mammas frigörelse från att alltid tas för given i hemmet och så naturligvis ambulansföraren Sam och till sist resan över Atlanten där ett nytt jobb väntar på Lou, den barmhärtiga samariten, som vill ordna upp livet för andra, men blundar för vad hon vill med sitt eget liv. Jag hade trott att hennes liv skulle bli annorlunda, är litet besviken på boken, så trots att jag många gånger önskar en uppföljare så är det kanske ändå bättre att själv tänka ut fortsättningen.
Nu återgår jag läsmässigt istället till På väg mot döden, en deckare från Peak District och återknyter bekantskapen med kommissarie Ben Cooper.
Sedan ska jag läsa Svarthuset, en skotsk deckare med handlingen förlagd på en ö i yttre Hebriderna.
Eftersom det numera inte finns något som speciellt intresserar mej på TV så är jag glad över att ha en trave böcker, ett korsord och också en och annan film. På tur står den japanska filmen Under körsbärsträden, om ett gatukök, plättar och bönpasta. En finstämd film om mat, vänskap och åldrande. På tal om körsbärsträd så hoppas jag att körsbärsträden nu blommar i Kungsträdgården och att dessa vackra blommor ska ge framtidstro och lugn i ett nyligen så sårat Stockholm.