Ingrid och jag var på teater. Vi såg Sista dansen. Det var inte precis tango det handlade om, även om de gamla tog sig en rullatorsväng också. Vi var som frågetecken när vi gick hem. Förstod inte riktigt vad pjäsen ville säga. Personalbrist och stressade läkare kanske. Publiken skrattade ofta, men vi var allvarliga. Vi kan inte skratta åt vår vardag på jobbet. Så komisk är den inte.
Pjäsen går för utsålda hus, det var bra skådespelare, men det var ändå något konstigt. Jag gillar inte saker som jag inte förstår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar