Rallarrosorna pryder banvallen i rallarnas spår. Jag är uppvuxen vid en banvall och tillbringade mycket tid som liten ”på spåret”. Min lekstuga stod precis intill. Ingen vuxen tyckte att det var farligt eller olämpligt. Man fick lära sig att se sig för! La örat mot rälsen för att lyssna om tåget eller rälsbussen var på väg. La en femöring på skenan för att se om den blev platt när tåget körde över den. Hoppade fram på syllarna om jag ville ta en snabbare väg ner till byns centrum. Kompisar bodde på andra sidan spåret, så där sprang vi dagligen. Ingen blev påkörd...men tågen gick kanske inte så tätt heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar