Nyss ringde min väninna G från Las Palmas. Hon var jublande glad över de två korsordstidningar som jag skickat. Nu har hon något att sysselsätta sig med under sin karantän. De får gå till affären och att gå ut med soporna känns som en liten utfärd/extra promenad. Svårt att sätta sig in i vad en total karantän innebär, men trots denna så stiger antalet sjuka och dödssiffrorna varje dag i Spanien.
Jag kan gå min dagliga runda varje dag, men den känns inte lika rolig. Möter man någon så tittar de oftast åt ett annat håll och hälsar inte. Jag känner att jag nästan håller på att utveckla en släng av social fobi eller folkskygghet. När man nu omtalas som 70+ så skulle jag vilja låtsas att jag är 69 så jag med gott samvete kunde utföra några små ärenden. Men då tänker jag på G och alla andra spanska bekanta...och alla andra virusdrabbade, och då blir mina småärenden inte fullt så viktiga längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar