Längtar efter sol och värme och att slippa vara rädd för smitta. Idag kom meddelandet alla väntat på. Restriktionerna tas bort nästa vecka. Fritt fram! Konserter, teater, bio, sport, resor och inga munskydd. Varför ropar jag inte hurra? Har en känsla av att ”folk” blir oförsiktiga och glömmer. Att gå från avstånd till fritt fram känns som ett vågat steg. Pessimisten i mig höjer ett varnande finger. Smittan stiger här i norr och även om folk inte behöver lasarettsvård så är det ju fortfarande en allvarlig sjukdom. Ser ändå förhoppningsfullt fram emot månadens slut....då kanske jag kan börja hoppas på besök och besöka andra, slippa byta sida vid promenader, våga handla mitt på dagen, bowla mm mm mm.....Eller sitter rädslan kvar, trots att viruset nu ska klassas som en förkylning och inte samhällsfarligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar