Igår var det ESC från Israel och 25 länders artister framträdde. Det var förutom en tävling i sång en fantasiparad i utstyrslar och galna superkäcka dansare. Så fruktansvärt jobbigt! Är för gammal och torr för att gilla paljetter, boor, lårhöga stövlar, kedjor mm mm. Varför ser jag då detta? Det är mest för att hänga med i vad folk pratar om och skriver om. Egentligen ett totalt värdelöst vetande, men ändå ett frustrerande måste. Dansarna, vind, rök, blixtar, ljuseffekter mm är fruktansvärt irriterande! En extrashow som jag inte gillar. Det är ju ett sångprogram och då bör ju artisten vara i centrum. Sveriges artist, stod rätt stilla på scenen, och han hade klarat sig bra som soloartist. Samtidigt är det en stor tävling med mångmiljonpublik, så scensällskapet ger ju naturligtvis artisten både sällskap och trygghet.
Nederländerna vann och han framförde sitt bidrag ensam utan bifogande dans och bensprattel. Sången blir mer koncentrerad och som publik lyssnar man bättre. Den svenske killen som sjöng Storm för Estland tyckte jag också var trevlig att lyssna till. Men när man säger att en låt är trevlig, då är man gammal. Portugals vinnare härom året är ändå det bästa och vackraste melodiösa som framförts, enligt mina speciella musiköron, på mycket lång tid.
Pausunderhållningen var trevlig i alla fall. Alltid roligt att höra tidigare bidrag och se artister från förr. Madonna uppträdde också, och som 60- åring så är hon se- och hörvärd. Men ingen idol för mig. Saknade Israels låt från 1987 med duon Datner&Kushnir med låten Shirhabatlaim ( hula hula hula hoppe hula hula). Framförandet var nytänkande, underhållande och roligt, trots deras volter. Texten ansågs dock då vara politiskt kontroversiellt, och är det kanske än i dag?
Nästa år ska jag lyssna på finalen på radion för att slippa alla störande kringmoment och sen bara titta på TV vid sista snabbgenomgången och röstningen.
Varför har jag inte kommit på detta tidigare???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar