...på TV. Jag tycker att Petra Mede är en rolig och slagfärdig programledare, men nu blev det bara för mycket. Hon har en egen show PMS (Petra Mede Show) och i den blev hon en parodi på sig själv. Har hon själv åstadkommit manuset till detta så blir det klart underkänt. Bäst blev ett för mig nytt program The secret millionaire i 9:an. Det var faktiskt 19:e programmet och jag har inte känt till det tidigare. En engelsk serie där en miljonär, eller biljonär, får ett uppdrag att under falsk identitet åka till ett område och en miljö som är totalt främmande. Han utger sig för att vara dokumentärfilmare och möter fattiga men enastående människor. I gårdagens program åkte han till Glasgow där har skulle arbeta som volontär på ett dagcenter för handikappade. Kvinnan som drev detta center "The Forum" var själv handikappad och de arbetade under usla förhållanden. De lagade mat och körde ut matportioner till behövande. Han fick komma nära folk i deras bisarra verklighet och misär. En man kunde inte bada i sin lägenhet. Det var en mycket prydlig herre, men i badkaret hade han sina stora guldfiskar. En annan stackars kvinna (en skäggig dam) kunde aldrig gå ut. Hon skämdes över att inte längre kunna sköta sig själv. Hon bodde med sin katt. Hon hade blivit erbjuden en plats på ett äldreboende men då hon inte fick ta med sig katten valde hon att stanna i sitt förfall. Andra han besökte var en blind man som han följde på promenad med, tillsammans med ledarhunden Oscar och sedan en ridskola för handikappade barn. Ridskolans café var så litet och det fanns ingen centralvärme. Värmen fanns istället mellan föräldrarna till de handikappade barnen som här hade funnit ett ställe att umgås på. Efter en vecka fick Nick, som miljonären hette, bekänna färg. Ingen visste vem han var och hade kunnat fjäska. Nu kom checkblocket fram och det går inte att beskriva den glädje som uppstod när mottagarna fick sina pengar. Han gjorde sedan en uppföljning för att se de nymålade väggarna och det nya köket på "The Forum", ridskolans nya cafe, med centralvärme, och den blinde mannen fick pengar till Organisationen för Blindhundar, och kunde hjälpa till att andra också skulle få en hund. Oscar var 9 år och skulle snart pensioneras, då skulle han få en ny hund som naturligtvis skulle få namnet Nick.Han fick också ett årskort till Glasgow Rangers alla hemmamatcher. Det enda ställe där han kände sig som vem som helst i folkmassan.
Tänk om det fanns sådana välgörare överallt när de kommunala pengarna inte räcker till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar