Tjat om mat

I PT cirkulerar ett antal insändare om maten till de gamla på kommunens olika äldreboenden. Åsikterna går vitt isär. I vissa fall skriver boende om hur de upplever maten. Anställda svarar med att så illa är det inte, de dukar fint på helgerna osv. Andra boenden skriver att de får aldrig hembakat, matbrödet är torrt. Alla gamla har det inte lika bra, var deras rubrik på dagens insändare i lokaltidningen. Varför är detta ett så stort problem? Svaret ligger i att kökspersonalen styrs med järnhand av kommunens kostchef och de vågar inte göra något själva. När de gamla på vårt boende skulle serveras chokladpudding så fick de ingen vispad gräddklick till. När jag frågade varför fick jag till svar "att det stod inte på pappret". Men en av våra köksor sa att hon genast skulle vispa litet grädde, för hon ansåg också att efterrätten verkade svart och trist. Vårdpersonalen har mer än tillräckligt att göra, men det är vi som får fixa till i matsalen och göra de sk. guldkanterna. Under påsken tog vi fram glas på fot och dekorerade med gula servetter i glasen. Detta tog ingen tid men blev otroligt uppskattat. Kökspersonalen kunde väl ha gjort detta? Köken på äldreboendena är på väg bort, kökspersonalen har gett upp så idag är det vi, vårdpersonalen, som får se till att matsalen och serveringen blir till matgästernas bästa.