Jag kände att jag var tvungen att gå ner i källaren och titta till mina ålderstigna nallar, som verkligen inte ser alltför muntra ut. Men jag är glad att de finns kvar!
Även Amerikadockan fanns där. Litet skrapad på näsan dock. Jag gav aldrig blunddockan något namn eftersom jag antagligen inte fick leka så ofta med henne. Hon var mer som en prydnad.
Åsnan från 1950 finns också kvar, dock inte nyckeln som gjorde att åsnan kunde skritta framåt och vifta med öron och svans.
Av dockservisen finns bara kannan kvar. Det är ganska fantastiskt att dessa leksaker finns kvar, med tanke på att jag inte är känd för att samla på mej saker och att jag flyttat många gånger under åren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar